Hollenderhuset och Hillesund

Segelfartygstiden
Under segelfartygstiden föredrog man, om man kunde välja, att rasta i hamnar som hade utlopp åt två eller flera håll. Så kunde man utnyttja flera vindriktningar för att komma ut. Men Hillesund är litet annorlunda än de andra uthamnarna. Man kan inte segla rakt genom sundet. Utloppet i öster, där bron nu går till Nakøy, är bara någon meter djupt. Visst kan man komma in från väster, men skall man sätta segel och komma ut kan man bara göra detta med östlig vind. Man kunde visserligen också varpa sig ut, innan man satte segel. Det visar flera varpningspålar på båda sidor om det yttre sundet. Men förhållandena gjorde inte Hillesund till någon idealisk hamn:

"Skibe som ere bestemte Vesten efter, og som for Modvind söge ind, kunne i Hillesund finde en god Havn naar de ikke ere over 16 til 17 Fod dybgaaende, smaa Skibe kunne herfra gaae indenskiærs til Mandal."....(Löwenörn 1800)

Det finns ytterligare en god hamn på Hille, nämligen Hillevågen, också med en koncentration av bebyggelse, Hilletunet. Inte heller här var förhållandena idealiska. Visst kom man in för östlig vind, men hamnen var då mindre skyddad än Hillesund. För alla andra vindar låg man i gott skydd. Att det kunde bli problem att ta sig ut, trots att man har lots, visar förlisningen i hamnen av brigantinen St. Peter 1730 för kuling från VSV. Att man både kunde och säkerligen också har varpat sig ut visar flera spår av bultar. Denna hamn var dock bäst som lastageplats och som vinterhamn för fartyg i östersjötrafik.

Hollenderhuset
Fanns det ett gästgiveri i Hillesund? Det antas så, eftersom andra uthamnar hade det. Svaret på den frågan hänger samman med det så kallade Hollenderhuset. Det är det största bevarade huset i Hillesund, och byggt i två våningar. På detta sätt liknar det andra kända gästgiverier. Det ligger på Hillesidan med framsidan alltså vänd mot Nakøy.

Det låter logiskt av namnet att döma att det en gång associerats med holländare, under den stora trälastepoken med holländska skepp, med slutet under 1700-talet. Det skulle också stämma med den antagna användningen av huset till gästgiveri. Men i själva verket är inte benämningen Hollenderhuset känd före den tragiska förlisningen av det holländska barkskeppet Judith år 1883. Den ende överlevande var kaptenen, vars gigantiska storlek och tåligt burna lidande allt framgent fascinerat folktraditionen. Han lades in på Hollenderhuset i ett rum och dog där efter några dagar. Han var så stor att man fick sätta ihop två sängar för att få plats med honom. Det är troligen efter honom som huset har fått sitt namn.

Det är ett vackert hus, med en helt speciell utformning. Dess byggnadshistoria visar tre olika kroppar av timmer, varav den västra underdelen utan tvivel är den äldsta. Huset är nu delat i två delar med ingångsdörrarna intill varandra och med delad mittgång. Härifrån förde ett sinnrikt trappsystem till en på motsvarande sätt delad andra våning. Den traditionella typen av hus, gemensam för stora delar av Sørlandet, har inte fullt kunnat genomföras på grund av besvärlig topografi. Husets framsida är bryggan, med ett fritt liggande sjöhus. På baksidan ligger en prydhage och en brukshage omgivna av stengärdsgårdar.

Åtminstone är det säkert att vi i husets byggnadstyp och i omgivningen spårar ett status, som visar på en "finare" familj än genomsnittet. Det närmaste vi kan komma den är uppgiften att Hollenderhuset var lotsåldermannens hus under en viss period. Om sedan en del användes som logi för besökande är i högsta grad troligt. Ofta var det åldermannens plikt att ta emot mer eller mindre officiella besök. Men om det var ett privilegierat gästgiveri vet vi faktiskt inte. Inte ens om det fanns något överhuvudtaget på Hille. I listan från 1739 fanns vare sig kungligt privilegierat gästgiveri eller någon annan funktion som krog och skjutshåll med tillåtelse från amtmanden. Därmed är inte sagt att det inte kan ha funnits någondera eller båda under andra år.

Alla uthamnar hade sin speciella karaktär. På Hille fanns ovanligt många självägande fiskarbönder i jämförelse med med andra hamnar. Det var kanske inte ens så att lotsarna och skepparna var i flertal vid Hillesundet, som på andra ställen. Efter hand förändrades dessutom situationen. Mycket få egentliga sjömän och lotsar bebodde då ön, medan flera av fiskarbönderna fick arbete genom fyrväsendet med en station i det stora sundet, med Bastholmens kostbu och vinterhamnen i Sjøbodvik på fastlandet. Det kan därför vara fel att överföra förhållanden kända från andra uthamnar till Hille.

Sources: c